La collectionneuse de marrons

I dag är första recensionsdag för Peters nya bok och våra veckor i Frankrike går redan mot sitt slut. Det känns vemodigt att åka härifrån. Trädgården är så vacker och eftermiddagarna är ännu sensommarvarma. Jag önskar som vanligt att vi kunde stanna längre, att jag hade oceaner av tid att ta vara på alla bilder jag tar och kanske lägga upp dem här. Men mest av allt vill jag bara stanna upp och vara. Dricka kaffe på terassen, promenera i parken och plocka in de sista blommande hortensiorna.

Solen är på väg ner nu, Ofelia samlar kastanjer och i en av alla fina recensioner av Peters bok skriver recensenten att det är ett ord han särskilt tar med sig från läsningen.

Kastanjevemodig. Fint va?